25 23När of­fi­ce­rar­na och de­ras sol­da­ter fick höra att den ba­by­lo­nis­ke kung­en ha­de gjort Ge­dal­ja till ståthålla­re sökte de sig till den­ne i Mis­pa. Det var Is­mael, Ne­tan­jas son, Jocha­nan, Ka­re­achs son, Se­ra­ja, Tan­chu­mets son, från Ne­to­fa och Jaa­san­ja, son till en man från Maa­ka, des­sa och de­ras män.

Je­re­mia och ståthålla­ren Ge­dal­ja

40 1Det­ta är det ord som kom till Je­re­mia från Her­ren se­dan gar­des­befälha­va­ren Ne­bu­sa­ra­dan ha­de släppt ho­nom fri i Ra­ma; han ha­de låtit hämta Je­re­mia, som fjätt­rad i bo­jor be­fann sig bland de fång­ar från Je­ru­sa­lem och Ju­da som skul­le de­por­te­ras till Ba­by­lo­ni­en.

2När gar­des­befälha­va­ren ha­de hämtat Je­re­mia sa­de han till ho­nom: ”Her­ren, din Gud, har ho­tat den­na plats med olyc­ka, 3och det ho­tet har Her­ren nu verkställt. Ni syn­da­de mot Her­ren och lyss­na­de in­te till ho­nom. Därför har det­ta drab­bat er. 4Nu be­fri­ar jag dig från bo­jor­na du bär. Vill du följa med mig till Ba­by­lo­ni­en, så gör det. Jag skall be­skyd­da dig. Vill du in­te följa med mig till Ba­by­lo­ni­en, så behöver du in­te. He­la lan­det lig­ger öppet för dig 5om du före­drar att stan­na. Du kan vända till­ba­ka till Ge­dal­ja, son till Ac­hi­kam, Shafans son, som den ba­by­lo­nis­ke kung­en har gjort till ståthålla­re över städer­na i Ju­da, och stan­na hos ho­nom och fol­ket där, el­ler också kan du gå vart du vill.” Gar­des­befälha­va­ren gav Je­re­mia färd­kost och en gåva och lät ho­nom gå. 6Je­re­mia be­gav sig till Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, i Mis­pa och stan­na­de hos ho­nom och dem som var kvar i lan­det.

7Befälha­var­na för trup­per­na på lands­byg­den och de­ras män fick höra att den ba­by­lo­nis­ke kung­en ha­de gjort Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, till ståthålla­re i lan­det och gett ho­nom an­sva­ret för män, kvin­nor och barn, de fat­ti­ga som in­te ha­de förts bort till Ba­by­lo­ni­en. 8De be­gav sig då med si­na män till Ge­dal­ja i Mis­pa. Det var Is­mael, Ne­tan­jas son, Jocha­nan och Jo­na­tan, Ka­re­achs söner, Se­ra­ja, Tan­chu­mets son, söner­na till Ofaj från Ne­to­fa och Je­san­ja, son till en man från Maa­ka. 9Ge­dal­ja, son till Ac­hi­kam, Shafans son, gav dem al­la sitt ord på att de ut­an fruk­tan kun­de un­der­kas­ta sig kal­de­er­na. ”Stan­na här i lan­det och tjäna den ba­by­lo­nis­ke kung­en”, sa­de han. ”Då går det er väl. 10Jag tänker själv stan­na i Mis­pa för att stå till tjänst åt de kal­de­er som kom­mer till oss. Lägg upp förråd av vin och frukt och ol­ja, och stan­na i de städer ni ta­git i be­sitt­ning.” 11Också al­la de ju­de­er som be­fann sig i Mo­ab el­ler hos am­mo­ni­ter­na, i Edom el­ler i and­ra länder fick höra att den ba­by­lo­nis­ke kung­en ha­de låtit några av ju­de­er­na bli kvar i Ju­da och att han ha­de gjort Ge­dal­ja, son till Ac­hi­kam, Shafans son, till ståthålla­re över dem. 12Al­la des­sa ju­de­er återvände då från de plat­ser dit de sking­rats och kom till Ju­da, till Ge­dal­ja i Mis­pa. De sam­la­de sto­ra mäng­der vin och frukt.

Mor­det på Ge­dal­ja

13Jocha­nan, Ka­re­achs son, och befälha­var­na för trup­per­na på lands­byg­den kom till Ge­dal­ja i Mis­pa, 14och de sa­de till ho­nom: ”Du vet väl att am­mo­ni­ter­nas kung Baa­lis har sänt Is­mael, Ne­tan­jas son, för att mörda dig?” Men Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, trod­de dem in­te. 15Jocha­nan, Ka­re­achs son, sa­de då i hem­lig­het till Ge­dal­ja: ”Låt mig gå och döda Is­mael, Ne­tan­jas son! Ing­en kom­mer att få ve­ta något. An­nars dödar han dig, och då sking­ras al­la de ju­de­er som har sam­lats kring dig, och det som är kvar av Ju­da går un­der.” 16Men Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, sva­ra­de ho­nom: ”Nej, gör in­te det! Vad du säger om Is­mael är in­te sant.”

41 1I den sjun­de måna­den kom Is­mael, son till Ne­tan­ja, Elisha­mas son, en man av kung­lig börd, med tio man till Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, i Mis­pa. Me­dan de åt till­sam­mans 2res­te sig Is­mael, Ne­tan­jas son, och hans tio män och stack med si­na svärd ner Ge­dal­ja, son till Ac­hi­kam, Shafans son, som den ba­by­lo­nis­ke kung­en ha­de gjort till ståthålla­re i lan­det. 3Is­mael mörda­de också al­la de ju­de­er som var hos ho­nom, hos Ge­dal­ja, i Mis­pa, lik­som de kal­de­is­ka sol­da­ter som be­fann sig där.

4Da­gen ef­ter mor­det på Ge­dal­ja, in­nan det ännu bli­vit känt, 5kom åttio män från She­kem, Shi­lo och Sa­ma­ria. De ha­de ra­kat av sig skägget, ri­vit sönder kläder­na och ristat sig blo­di­ga. Med sig ha­de de ma­tof­fer och rökel­se som de skul­le frambära i Her­rens hus. 6Is­mael, Ne­tan­jas son, gick dem till mötes ut­anför Mis­pa, och han grät där han gick. När han mötte dem sa­de han: ”Kom med till Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son!” 7Men när de kom in i sta­den slog Is­mael, Ne­tan­jas son, och hans män ihjäl dem och kas­ta­de dem i en brunn. 8Men bland dem fanns tio män som sa­de till Is­mael: ”Döda oss in­te! Vi har gömt un­dan förråd av ve­te och korn, ol­ja och ho­nung ute på lan­det.” Då hej­da­de han sig och lät bli att döda dem med de and­ra. 9Brun­nen där Is­mael kas­ta­de li­ken av de män han hug­git ner var den sto­ra brunn som kung Asa ha­de låtit gräva inför ho­tet från Basha, Is­ra­els kung. Den fyll­de nu Is­mael, Ne­tan­jas son, med dräpta män. 10Is­mael tillfång­a­tog res­ten av fol­ket som be­fann sig i Mis­pa, kung­adött­rar­na och al­la de and­ra som bli­vit kvar där, och över vil­ka gar­des­befälha­va­ren Ne­bu­sa­ra­dan ha­de gjort Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, till ståthålla­re. Is­mael, Ne­tan­jas son, tog dem till fånga och bröt upp för att be­ge sig till am­mo­ni­ter­na.

11Jocha­nan, Ka­re­achs son, och befälha­var­na som var hos ho­nom fick höra om det illdåd som Is­mael, Ne­tan­jas son, ha­de begått. 12De drog ut med al­la si­na män för att kämpa mot Is­mael, Ne­tan­jas son, och de träffa­de på ho­nom vid den sto­ra dam­men i Gi­von. 13När de som var hos Is­mael fick se Jocha­nan, Ka­re­achs son, och de and­ra befälha­var­na blev de gla­da. 14Al­la de som Is­mael ha­de fört bort som fång­ar från Mis­pa slöt sig nu till Jocha­nan, Ka­re­achs son. 15Is­mael, Ne­tan­jas son, lyc­ka­des till­sam­mans med åtta man und­kom­ma Jocha­nan och be­gav sig till am­mo­ni­ter­na.

Ju­de­er­na flyr till Egyp­ten trots Je­re­mi­as var­ning­ar

16Jocha­nan, Ka­re­achs son, och befälha­var­na som var hos ho­nom tog med sig res­ten av fol­ket, al­la som Is­mael, Ne­tan­jas son, ha­de fört bort från Mis­pa som fång­ar, ef­ter att ha mördat Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son: sol­da­ter och kvin­nor och barn och hovmän som han ha­de hämtat till­ba­ka från Gi­von. 17De gav sig av, och i Gerut Kim­ham nära Bet­le­hem stan­na­de de för att se­dan fortsätta till Egyp­ten, 18un­dan kal­de­er­na. De var rädda för dem, ef­tersom Is­mael, Ne­tan­jas son, ha­de mördat Ge­dal­ja, Ac­hi­kams son, som den ba­by­lo­nis­ke kung­en ha­de gjort till ståthålla­re i lan­det.