Den krist­na fa­mil­jen

5 21Un­der­ord­na er varand­ra i vörd­nad för Kristus. 22Ni kvin­nor, fo­ga er ef­ter era män som ef­ter Her­ren. 23Ty en man är sin hust­rus hu­vud lik­som Kristus är kyr­kans hu­vud – han som också är frälsa­re för den­na sin kropp. 24Och lik­som kyr­kan un­der­ord­nar sig Kristus, så skall också kvin­nor­na i allt un­der­ord­na sig si­na män.

25Ni män, äls­ka era hust­rur så som Kristus har äls­kat kyr­kan och utlämnat sig själv för den 26för att hel­ga den ge­nom re­nings­ba­det i vat­ten och ge­nom do­por­det. 27Ty han vil­le själv låta kyr­kan träda fram till sig i härlig­het ut­an mins­ta fläck el­ler skrynk­la; he­lig och fel­fri skul­le den va­ra. 28På sam­ma sätt är också man­nen skyl­dig att äls­ka sin hust­ru som sin egen kropp. Den som äls­kar sin hust­ru äls­kar sig själv, 29ty ing­en har någon­sin av­skytt sin egen kropp, ut­an man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyr­kan – 30vi är ju de­lar­na som bil­dar hans kropp. 31Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hust­ru, och de två skall bli ett. 32Det­ta rym­mer en stor hem­lig­het, här låter jag det syf­ta på Kristus och kyr­kan. 33Men dess­utom skall var och en av er äls­ka sin hust­ru som sig själv, och hust­run skall vi­sa re­spekt för sin man.

Den krist­na fa­mil­jen

3 18Ni kvin­nor, un­der­ord­na er era män, som det an­står krist­na. 19Ni män, äls­ka era hust­rur och var in­te ela­ka mot dem. 20Ni barn, lyd era föräld­rar i allt, ty så bör det va­ra bland krist­na. 21Ni fäder, re­ta in­te upp era barn, då tap­par de mo­det.

22Ni sla­var, lyd i allt era jor­dis­ka her­rar, in­te som in­ställ­sam­ma ögon­tjäna­re, ut­an ärligt och upp­rik­tigt, i fruk­tan för Her­ren. 23Vad ni gör skall ni göra hel­hjärtat, det gäller ju Her­ren och in­te människor: 24tänk på att det är Her­ren som skall ge er belöning­en, er del av ar­vet. Kristus är er her­re, och ni skall tjäna ho­nom. 25Ty den som gör orätt skall få sitt straff för vad han har gjort, och då tas ing­en hänsyn till per­son. 4 1Ni som är her­rar och har sla­var, låt dem få vad som är rätt och skäligt. Tänk på att ni också har en her­re – i him­len.

2 18Ni som är sla­var, un­der­ord­na er era her­rar, lyd och re­spek­te­ra dem, in­te ba­ra de go­da och hygg­li­ga ut­an också de orätt­vi­sa. 19Den som härdar ut i oförtjänta li­dan­den därför att han har Gud för ögo­nen, han gör något stort. 20Vad är det för berömvärt i att tåligt ta emot hugg och slag när ni har felat? Men om ni står ut med att miss­hand­las när ni har gjort rätt, då är det något stort i Guds ögon. 21Det är vad ni har kal­lats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett ex­em­pel för att ni skall följa i hans fotspår. 22Han be­gick in­te någon synd, och svek fanns in­te i hans mun. 23Han sva­ra­de in­te med skymford när han skym­fa­des. Han sva­ra­de in­te med ho­tel­ser när han fick li­da. Han överlät sin sak åt ho­nom som dömer rätt­vist. 24Våra syn­der bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skul­le dö bort från syn­den och le­va för rättfärdig­he­ten. Ge­nom hans sår har ni bli­vit bo­ta­de. 25Ni var som vil­segång­na får, men nu har ni vänt till­ba­ka till era själars her­de och vårda­re.

3 1Och ni kvin­nor, un­der­ord­na er era män, så att också de som in­te vill tro på or­det kan vin­nas ut­an ord tack va­re si­na hust­rur, 2när de ser hur ni le­ver i lyd­nad och ren­het. 3Er pryd­nad skall in­te va­ra något utvärtes, håruppsätt­ning­ar, guld­smyc­ken och fi­na kläder, 4ut­an den in­re, dol­da människan med sitt oförgäng­li­ga smyc­ke, ett milt och stil­la sin­ne­lag. Det är dyr­bart i Guds ögon. 5Så pryd­de sig också förr de he­li­ga kvin­nor­na som hop­pa­des på Gud. De un­der­ord­na­de sig si­na män, 6så som Sa­ra lyd­de Ab­ra­ham och kal­la­de ho­nom her­re. Hen­nes dött­rar är ni om ni gör det rätta och ald­rig låter skrämma er.

7Och ni män, låt den kun­skap ni har fått prägla ert sam­liv med hust­run, hon är ju den sva­ga­re. Vi­sa hen­ne akt­ning, ty också hon skall få del av li­vets gåva. Då skall ingen­ting stå i vägen för era böner.