Ett med hebre­is­kan nära be­släktat språk, som ta­la­des av is­ra­e­li­ter­nas gran­nar ara­me­er­na. Som di­plo­mat- och affärs­språk fick det stor ut­bred­ning, även in­om de stor­mak­ter som un­der­ku­vat ara­me­er­na (så re­dan un­der as­sy­risk tid, se Jes 36:11). Ara­me­is­kan blev det per­sis­ka ri­kets of­fi­ci­el­la förvalt­nings­språk. Den kom också att kon­kur­re­ra med hebre­is­kan och slut­li­gen ut­tränga den som ju­dar­nas ta­la­de språk. Ara­me­is­ka in­slag i den för övrigt hebre­is­ka bi­bel­tex­ten vitt­nar om den­na ut­veck­ling (se no­ter till Esr 4:7; Jer 10:11; Dan 2:4). Se­dan ara­me­is­kan fullständigt sla­git ige­nom börja­de man också översätta den hebre­is­ka bi­beln till ara­me­is­ka. Såda­na översätt­ning­ar har be­va­rats från de förs­ta århund­ra­de­na e.Kr.; Tar­gum.