Släkt­skaps­ord används i bi­beln både bok­stav­ligt och bild­ligt. Of­tast klargör sam­man­hang­et vil­ken me­ning som gäller. När or­det står i en­tals­form kan for­men bro­der, till skill­nad från bror, användas i översätt­ning­en för att klargöra att använd­ning­en är bild­lig.

I GT är en ”bro­der” ibland en vän, kol­le­ga el­ler kam­rat, ibland en medmänniska (”nästa”), of­ta en is­ra­e­li­tisk lands­man el­ler en med­lem av sam­ma stam. Ut­tryc­ket används både i grund­tex­ten och i översätt­ning­en omväxlan­de med and­ra ord som har des­sa be­ty­del­ser. Till­ta­let ”bro­der” mar­ke­rar jämställd­het och förtro­lig­het, ibland som bak­grund till svek el­ler be­svi­kel­se (2 Sam 20:9; 1 Kung 9:13). Per­so­ni­fi­e­ra­de stam­mar och folk kan kal­las bröder när de står varand­ra nära (4 Mos 20:14; Dom 20:23).

I NT används or­det på mot­sva­ran­de sätt om ju­dis­ka trosförvan­ter el­ler närståen­de i allmänhet (t.ex. Matt 5:22 f.; Apg 2:29; 23:1; Heb 7:5; 1 Joh 3:17). Men språkbru­ket an­pas­sas till den nya tros­ge­men­ska­pen: of­ta be­ty­der ”en bro­der” en kris­ten (t.ex. 1 Kor 5:11). I ett par Je­sus-ord kal­las lärjung­ar­na Je­su bröder (Matt 28:10; Joh 20:17; jfr Rom 8:29; Heb 2:11 ff.).

När en text är tillämp­lig på båda könen har bi­belns språk re­sur­ser att ange det­ta (”en man el­ler en kvin­na”, 2 Mos 21:28; ”söner och dött­rar”, 2 Kor 6:18; ”en bro­der el­ler sys­ter”, Jak 2:15), men en­ligt ti­dens pat­ri­ar­ka­la bruk ut­nytt­jas möjlig­he­ten tämli­gen sällan. Till­ta­let ”bröder” kan användas även när det finns kvin­nor bland de till­ta­la­de (1 Kor 7:24, jfr v. 8-11, 13, 16; Fil 4:8, jfr v. 2).