Det hebre­is­ka or­det har skif­tan­de och del­vis oklar be­ty­del­se. I Mo­seböcker­nas ”präster­li­ga” tra­di­tions­skikt av­ses ett plagg som ingick i överste­prästens ämbets­dräkt (2 Mos 28:6-14; 39:2-7). Det be­skrivs som ett slags ärmlöst över­drag häng­an­de i ax­el­band och sam­manhållet av ett skärp samt prytt med guld­ked­jor och två onyx­ste­nar. Vid det fästes ”bröstväskan för doms­ut­slag”(2 Mos 28:15-30), be­satt med tolv ädel­ste­nar och in­nehållan­de de lottföremål som kal­la­des urim och tum­mim. I and­ra sam­man­hang be­teck­nar or­det efod ett enkla­re lin­ne­plagg, som in­te var förbehållet överste­prästen (1 Sam 2:18; 2 Sam 6:14; 1 Krön 15:27).

I yt­ter­li­ga­re en rad tex­ter är det fråga om kultföremål av helt an­nat slag. Efo­der nämns till­sam­mans med hus­gu­dar i Dom 17:5; 18:14-20; Hos 3:4. Av 1 Sam 23:9-12; 30:7 f. framgår att de användes för att söka gu­dom­lig vägled­ning. En efod, gjord av me­tall, skild­ras som ett slags av­gu­da­bild i Dom 8:26 f. Ex­akt vil­ka föremål som av­ses i des­sa fall vet man in­te.