Uppslagsdel – Egendom
Ordet används i bibeln bl.a. om pengar och lösöre men framför allt om markområden, som också kallas ”arv”, ”andel” och ”lott”. Begreppen arv och egendom hörde nära samman i det gamla Israel. Jord kunde i princip inte säljas utanför släkten (3 Mos 25:23-34). När så ändå i vissa fall skedde hade den äldste manlige släktingen rätt och plikt att återköpa egendomen; Familj.
När jordegendom kallas en andel eller lott anspelas oftast på landets fördelning mellan Israels stammar. Levis stam fick ingen jord utan skulle ägna sig åt gudstjänsten. Därför kallas Herren leviternas andel eller egendom (4 Mos 18:20; 5 Mos 10:9; Jos 13:33). Samma uttryckssätt används av fromma människor: han är ”min andel”, dvs. grundvalen för mitt liv (Ps 16:5 f.; 119:57; Klag 3:24). Herren kallas också Jakobs, dvs. hela Israels, andel (Jer 10:16).
Samtidigt gäller det omvända: leviterna är Herrens särskilda egendom inom folket (4 Mos 8:14), och bland de övriga folken är Israel hans eget folk (5 Mos 32:9; Syr 17:17). I böner till Gud kan ”din egendom” därför betyda Israels folk (Ps 28:9; 74:2; Mik 7:14). Likaså kallas landet Herrens egendom (Jos 22:19), men också Israels, eftersom folket har fått det av Herren (Jer 17:4). Det betonas bl.a. i 5 Mos 7-9 att det inte är för egna förtjänsters skull Israel har utvalts och fått landet. Allt beror på Herrens fria val; folkets fortsatta rätt till landet hänger på att man troget håller sig till honom.
När Israel på några ställen kallas Herrens ”dyrbara egendom” (t.ex. 5 Mos 7:6; Ps 135:4) används ett hebreiskt ord (segullá) som i profana sammanhang betecknade kungens privatförmögenhet; det används så i 1 Krön 29:3; Pred 2:8. Bilden understryker det värde Israel har i Herrens ögon men drar ingen skarp gräns mot övriga folk. Utvald.
Dagens bibelord
6 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.