Det gre­kis­ka or­det eu­angéli­on be­ty­der ”glädje­bud” el­ler ”bud­skap (om go­da ny­he­ter)”. Des­sa och lik­nan­de svens­ka ut­tryck har använts i översätt­ning­en när sam­man­hang­et framhäver den ur­sprung­li­ga in­nebörden. Det är då of­ta fråga om Je­su förkun­nel­se, ”bud­ska­pet om ri­ket” (Matt 4:23), med dess an­knyt­ning till GT-ställen som Jes 61:1; jfr Luk 4:18; 7:22. I den älds­ta kyr­kans förkun­nel­se, ”bud­ska­pet att Je­sus är Mes­si­as” (Apg 5:42), blev Je­sus själv hu­vud­in­nehållet. När det är fråga om det­ta krist­na bud­skap har or­det ”evan­ge­li­um” of­tast bi­behållits, framför allt i NT:s brev. Här fun­ge­rar or­det som en fack­term, och i den funk­tio­nen hör det också se­dan länge hem­ma i svenskt språkbruk. Ett ut­tryck som ”när evan­ge­li­et var nytt” be­ty­der sålun­da ”när det krist­na bud­ska­pet först förkun­na­des” (Fil 4:15). Bud­ska­pets auk­to­ri­tet un­der­stryks när det kal­las ”Guds evan­ge­li­um” (t.ex. Rom 15:16) el­ler ”Kristi evan­ge­li­um” (2 Kor 9:13). Det sistnämn­da ut­tryc­ket kan dock i grund­tex­ten även be­ty­da ”evan­ge­li­et om Kristus” och har i de fles­ta sam­man­hang över­satts så. När Pa­u­lus säger ”mitt evan­ge­li­um” (t.ex. 2 Kor 4:3), tänker han på sitt upp­drag att föra ut bud­ska­pet till hed­ning­ar­na.

In­nehållet i NT:s sam­manhäng­an­de berättel­ser om Je­su liv (Evan­ge­li­e­skrif­ter) sam­man­fat­ta­des som ”glädje­bu­det om Je­sus Kristus” (Mark 1:1). Man kun­de se­dan kal­la de oli­ka ver­sio­ner­na för ”evan­ge­li­et en­ligt Mat­teus, re­sp. Mar­kus, Lu­kas, Jo­han­nes”, i be­ty­del­sen ”det krist­na bud­ska­pet så som det sam­man­fat­tats av Mat­teus, re­sp. Mar­kus, Lu­kas, Jo­han­nes”. Bru­ket att använda or­det ”evan­ge­li­um” som be­teck­ning för själva skrif­ter­na går till­ba­ka till 100-ta­let.