Lan­det öster om Jor­dan mel­lan Bashan och Mo­ab. Gränser­na anges ald­rig tyd­ligt. Som mest sträcker sig Gi­le­ad mel­lan flo­der­na Jar­muk i norr och Ar­non i söder; in­om den­na zon är rand­område­na i norr och söder ibland inräkna­de, ibland in­te (”Jairs by­ar”: jfr 1 Kung 4:13 med Jos 13:30; ”högslätten” öster om Döda ha­vet: jfr 4 Mos 32:29 med 5 Mos 3:16; 4:43). Området tu­de­las av Jor­dans bi­flod Jab­bok med dess dju­pa dalgång. Ibland ta­las därför om två hälf­ter av Gi­le­ad (5 Mos 3:12 f.; Jos 12:2, 5; 13:31). Nam­net kan också syf­ta spe­ci­ellt på den nord­li­ga­re av dem, dvs. trak­ter­na syd­ost om Gen­ne­sa­retsjön. I ett fall (Hos 6:8) står det för en stad med för oss okänt läge. Som per­son­namn används det om en av Ma­nas­ses ätt­ling­ar, be­trak­tad som an­fa­der till en släkt­grupp in­om området (t.ex. 4 Mos 26:29; 36:1).

En­ligt bib­lisk tra­di­tion erövra­de Mo­se Gi­le­ad och an­gränsan­de områden från två amo­re­is­ka kung­ar, Sichon och Og, vil­kas ri­ken de­la­des upp på Ru­bens, Gads och Ma­nas­ses stam­mar. Gi­le­ad fram­står i fortsätt­ning­en som en vik­tig, fast of­ta ho­tad, del av is­ra­e­li­ter­nas ri­ke (se t.ex. 1 Kung 22:3; 2 Kung 9:14). Saul utförde en av si­na störs­ta be­drif­ter där (1 Sam 11), och pro­fe­ten Elia kom däri­från (1 Kung 17:1). Kort före det is­ra­e­li­tis­ka Nord­ri­kets fall la­des lan­det un­der As­sy­ri­en (2 Kung 15:29). I pro­fe­tis­ka fram­tids­vi­sio­ner är det återföre­nat med Is­ra­el (Ob v. 19; Mik 7:14; Sak 10:10).

I po­e­tis­ka sam­man­hang upp­träder Gi­le­ad som ett skog­rikt och vac­kert land­skap (Höga v 4:1; Jer 22:6). Det var särskilt känt för sin pro­duk­tion av bal­sam, en läkan­de sal­va fram­ställd av harts (Jer 8:22; 46:11; jfr 1 Mos 37:25).