Je­vu­se­er­na nämns of­ta som ett av de folk som bod­de i Pa­les­ti­na före is­ra­e­li­ter­na (Folk­namn), ibland närma­re bestämt som invåna­re i bergs­byg­den (4 Mos 13:30; Jos 11:3). Framför allt sägs de ha bott i Je­ru­sa­lem (Jos 15:63; Dom 1:21). Sta­den, el­ler någon del av dess om­giv­ning, kal­las på ett par ställen ”je­vu­se­er­nas bergs­slutt­ning” (Jos 15:8; 18:16). Dess föris­ra­e­li­tis­ka namn sägs ha va­rit Je­vus (Jos 18:28; Dom 19:10; 1 Krön 11:4), men det­ta var tro­li­gen en se­kundär be­teck­ning, bil­dad av folk­nam­net. Nam­net Je­ru­sa­lem kan nämli­gen beläggas i gam­la ut­om­bib­lis­ka tex­ter. Om je­vu­se­er­nas härkomst och släkt­skap med and­ra folk sak­nas säker kun­skap.

Av allt att döma var det (trots Dom 1:8) först un­der Da­vids tid som is­ra­e­li­ter­na lyc­ka­des erövra Je­ru­sa­lem (2 Sam 5:6-8; 1 Krön 11:4-6). Je­vu­se­er­na fick då le­va kvar i sta­den. Det­ta framgår in­di­rekt av Jos 15:63; Dom 1:21, lik­som av Sak 9:7. Da­vid sägs ha köpt den bli­van­de tem­pel­plat­sen från en je­vusé (2 Sam 24:18-25). En­ligt 1 Kung 9:20 f. gjor­de Sa­lo­mo je­vu­se­er­na till tvångs­ar­be­ta­re.