Nam­net Jis­re­el be­ty­der ”Gud sår” el­ler ”Gud gör frukt­bar”. In­nebörden pas­sar i förs­ta hand till Jis­re­elslätten, det bördi­ga lågland som ut­bre­der sig mel­lan Kar­mel och Gil­bo­a­ber­get. Norr om sistnämn­da berg står slätten i förbin­del­se med Bet-She­ans dalgång, som är en västlig ut­gre­ning från övre Jor­dan­da­len. Jis­re­elslätten av­vatt­nas åt nordväst av Kishonbäcken, som rin­ner ut i Ac­ko­buk­ten nära Hai­fa. Mot sydväst ger fle­ra pass förbin­del­se med Me­del­ha­vet, ett av dem vid Me­gid­do, varav det al­ter­na­ti­va nam­net Me­giddoslätten (2 Krön 35:22). Hu­vudvägen från Egyp­ten till Sy­ri­en och Meso­po­ta­mi­en pas­se­ra­de slätten, som därför ha­de stor stra­te­gisk be­ty­del­se. Området är skåde­plats för en rad bib­lis­ka strids­skild­ring­ar (Dom 4:4-16; 7:1-23; 2 Kung 23:29; jfr Ju­dit 3:9).

Sta­den Jis­re­el låg vid slättens östra si­da. På 800-ta­let f.Kr. användes den som re­si­dens­stad av Nord­ri­kets kung­ar, vid si­dan av hu­vud­sta­den Sa­ma­ria. Dra­ma­tis­ka händel­ser som ut­spe­la­des un­der den­na pe­ri­od (1 Kung 21; 2 Kung 9-10) gav en dys­ter klang­bot­ten åt nam­net.

Som per­son­namn upp­träder Jis­re­el dels i 1 Krön 4:3, där det rör sig om en per­so­ni­fi­ka­tion av en stad el­ler en släkt, dels i Hos 1:4 f., där Her­ren ger nam­net åt pro­fe­tens son med en an­spel­ning på plat­sens blo­di­ga histo­ria. I fortsätt­ning­en (2:22) ut­nytt­jar pro­fe­ten and­ra si­dor av nam­net, dess ljud­lik­het med Is­ra­el och dess löftes­ri­ka in­nebörd av frukt­bar­het.

Ett an­nat Jis­re­el nämns i Jos 15:56; det låg på Ju­das stams område. När Da­vids hust­ru Ac­hi­no­am sägs va­ra från Jis­re­el (t.ex. 1 Sam 25:43) åsyf­tas kanske den­na ju­de­is­ka stad.