Det­ta in­del­nings­sy­stem hör in­te till själva bi­bel­tex­ten ut­an är en re­la­tivt sen an­ord­ning, som har ett prak­tiskt syf­te: man vill kun­na hänvi­sa till bi­belställen obe­ro­en­de av vil­ken upp­la­ga el­ler översätt­ning som används. Sy­ste­met måste va­ra ge­men­samt för al­la och bi­behålls därför trots att det har sak­li­ga bris­ter; särskilt ka­pi­telin­del­ning­en är of­ta dåligt an­pas­sad till in­nehåll och sam­man­hang. En­ligt nu­ti­da in­ter­na­tio­nellt bruk använder den­na översätt­ning styc­ke­in­del­ning och ny­for­mu­le­ra­de ru­bri­ker för att klargöra tex­ter­nas upp­bygg­nad, sam­ti­digt som ka­pi­tel- och vers­mar­ke­ring­ar står kvar för ori­en­te­ring­ens skull.

In­del­ning­en i ka­pi­tel infördes i början av 1200-ta­let. När det gäller GT:s hebre­is­ka text gjor­de ju­dis­ka skriftlärda en in­del­ning i ver­ser re­dan un­der de förs­ta århund­ra­de­na e.Kr., dock ut­an att num­re­ra ver­ser­na. Först i mit­ten av 1500-ta­let ge­nomfördes en sådan num­re­ring i den la­tins­ka översätt­ning­en av GT. Vid sam­ma tid gjor­des en vers­in­del­ning med num­re­ring i NT. Både mind­re och större av­vi­kel­ser i in­del­ning och num­re­ring har före­kom­mit i gång­na ti­der. Den före­lig­gan­de översätt­ning­en an­slu­ter sig i såda­na fall till svensk tra­di­tion, närmast till 1917 års kyr­ko­bi­bel. Num­re­ring­en av­vi­ker därför på som­li­ga ställen från utgåvor av grund­tex­ten och and­ra länders översätt­ning­ar. Såda­na av­vi­kel­ser re­do­vi­sas i no­ter.

Ar­be­tet med text och översätt­ning kan sätta syn­li­ga spår i vers­num­re­ring­en. Om en vers san­no­likt in­te tillhör den ur­sprung­li­ga tex­ten, fast den in­fo­gats i en ver­sion som användes då num­re­ring­en gjor­des, hop­pas den över i nu­ti­da översätt­ning­ar. På så vis upp­står luc­kor i vers­num­re­ring­en, som av ovan an­giv­na skäl in­te änd­ras (Text). Vi­da­re kan ord­ningsfölj­den mel­lan kor­ta av­snitt ha rub­bats i den text som num­re­ring­ens upp­hovsmän använde. När en nu­ti­da översätt­ning följer den rätta ord­ning­en blir i stället vers­siff­ror­na om­kas­ta­de (4 Mos 13:8-12; Dom 20:21-24; Job 3:12-17; Jes 38:6-22; Sak 4:5-14). Å and­ra si­dan kräver en otvung­en översätt­ning of­ta att ord el­ler sat­ser åter­ges i an­nan ord­ning än grund­tex­tens. Såda­na om­flytt­ning­ar ryms of­tast in­om en vers men kan ibland över­skri­da vers­gränsen, så att man måste le­ta i två ver­ser för att fin­na grund­tex­tens mot­sva­rig­he­ter till de svens­ka ut­tryc­ken. I såda­na fall slås vers­siff­ror­na sam­man med ett sned­streck (t.ex. 2 Mos 7:3/4).