Kush är i bi­beln ett ri­ke söder om Egyp­ten. Det mot­sva­rar nor­ra de­len av nu­ti­dens Su­dan. Tra­di­tio­nen att åter­ge nam­net med Eti­o­pi­en följer Sep­tu­a­gin­ta men är i dag miss­vi­san­de; nu­ti­dens Eti­o­pi­en lig­ger ut­anför bi­belns Kush. Det ro­mers­ka nam­net Nu­bi­en har däre­mot in i vår tid be­va­rat en va­ga­re syft­ning, som mot­sva­rar bib­liskt språkbruk. Översätt­ning­en använder därför ut­tryc­ket ”nu­bi­er” omväxlan­de med grund­tex­tens ”kus­hit”.

Det kus­hi­tis­ka ri­kets histo­ria är re­la­tivt väl känd. Ef­ter en lång tid av egyp­tisk do­mi­nans gjor­de sig lan­det självständigt i början av 1000-ta­let f.Kr. Un­der se­na­re de­len av 700-ta­let fick kus­hi­tis­ka härs­ka­re mak­ten i Egyp­ten och re­ge­ra­de där som fa­ra­o­ner (den s.k. 25:e dy­nastin). Förhållan­den un­der den­na tid utgör bak­grun­den till Jes 18:1; 20:1-6. En av de kus­hi­tis­ka fa­ra­o­ner­na nämns i 2 Kung 19:9 som ”Tir­ha­ka, kung­en av Kush”. Han be­seg­ra­des om­kring 670 f.Kr. av as­sy­ri­er­na, och hans ef­ter­träda­re måste ge upp Egyp­ten åt in­hems­ka härs­ka­re. Kus­hi­ter­nas ri­ke be­stod dock i de­ras gam­la kärn­område men kom ef­ter hand i be­ro­en­de av nya stor­mak­ter; jfr Est 1:1.

Kus­hi­ter­na tycks ibland ha förväxlats med egyp­ter­na. Det är också möjligt att ara­bis­ka stam­mar har getts lik­nan­de namn, an­ting­en ge­nom en språklig slump el­ler till följd av kon­tak­ter via Röda ha­vet. Mo­ses ”kus­hi­tis­ka hust­ru” (4 Mos 12:1) skul­le i så fall kun­na va­ra mid­ja­ni­tisk, lik­som nam­net Kus­han i Hab 3:7 nämns pa­ral­lellt med Mid­jan. Varför en ara­me­isk kung en­ligt Dom 3:8, 10 kal­la­des Kus­han är oklart. Per­son­nam­net Kus­hi (Jer 36:14; Sef 1:1) är i grund­tex­ten li­ka­ly­dan­de med or­det kus­hit och kan från början ha be­teck­nat in­vand­ra­re från Kush. Att det fanns såda­na ”nu­bi­er” i Is­ra­el framgår av 2 Sam 18:21-32; Jer 38:7-13; 39:16.