När ett bi­belställe åter­ges på oli­ka sätt i hand­skrif­ter el­ler and­ra text­vitt­nen (Text) kal­las de skilj­ak­ti­ga ly­del­ser­na läsar­ter el­ler (text)va­ri­an­ter. Den­na översätt­nings fot­no­ter ger upp­lys­ning­ar om läsar­ter i ett ur­val fall där av­vi­kel­ser­na mel­lan dem är av in­tres­se.

I GT rör det sig van­li­gen om ställen där översätt­ning­en av­vi­ker från den ma­so­re­tis­ka tex­ten (MT). For­mu­le­ring­ar som t.ex. ”med Sep­tu­a­gin­ta” anger då källan till den läsart som följts.

I bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar används stan­dard­for­mu­le­ring­en ”An­nan läsart” om en bort­vald ly­del­se som finns företrädd i som­li­ga hand­skrif­ter. Hu­vudöversätt­ning­en följer all­tid den läsart som en­ligt översättar­nas bedömning san­no­likt är ur­sprung­lig. De läsar­ter som står i no­ter­na har alltså av dem med större el­ler mind­re säker­het be­trak­tats som se­kundära. Läsar­ter som säkert el­ler med stor san­no­lik­het in­te är ur­sprung­li­ga re­do­vi­sas i re­gel in­te, men un­dan­tag har gjorts då de på ett in­tres­sant sätt be­ly­ser tex­tens ut­veck­ling i gam­mal tid (t.ex. för s.k. västli­ga läsar­ter i Apost­lagärning­ar­na).