Lju­set är en av de van­li­gas­te sym­bo­ler­na i re­li­gi­ons­hi­sto­ri­en och nämns också of­ta i bi­beln. I GT förknip­pas or­det ljus i syn­ner­het med Gud (Ps 104:2) och kan mer el­ler mind­re tyd­ligt fun­ge­ra som guds­be­teck­ning (Ps 27:1; Jes 10:17; Jes 60:19 f.). Lju­set står också för Guds vägled­ning (Ps 43:3; 119:105; Jes 2:5) och hans liv­gi­van­de kraft (Job 25:3; 33:30). Ibland är det en sym­bol för människans liv. Slock­nan­det står då för av­ty­nan­de el­ler död (Job 21:17; 38:15; Ords 13:9).

Sym­bo­len används på lik­nan­de sätt i NT (1 Tim 6:16; 1 Joh 1:5) men får också nya krist­na be­ty­del­ser. Den tillämpas på Kristus el­ler bud­ska­pet om ho­nom (Luk 2:32; Apg 26:23), på er­fa­ren­he­ter i omvändel­sen (Ef 5:13), på de krist­nas nya and­li­ga liv (1 Thess 5:5) och på den him­mels­ka värld som väntar dem (Kol 1:12). I Jo­han­ne­se­vange­li­et, där fram­ställ­ning­en do­mi­ne­ras av mot­satspar som liv-död, san­ning-lögn och ljus-mörker, får lju­set omväxlan­de med san­ning­en, li­vet och and­ra sym­bo­ler be­teck­na Kristus och den and­li­ga värld han up­pen­ba­rar.