Me­di­en var det an­ti­ka nam­net på området söder om Kaspis­ka ha­vet och an­gränsan­de trak­ter i nordvästra de­len av nu­ti­dens Iran. Områdets hu­vud­stad Ek­ba­ta­na mot­sva­rar det nu­ti­da Ha­ma­dan; den i Tob 4:1 nämn­da sta­den Ra­ges låg i närhe­ten av vår tids Te­he­ran. Me­di­en nämns i 2 Kung 17:6; 18:11 som en as­sy­risk pro­vins. Dess invåna­re, me­der­na, spe­la­de en stor­po­li­tisk roll vid slu­tet av 600-ta­let f.Kr., då de till­sam­mans med ba­by­lo­ni­er­na störta­de det as­sy­ris­ka väldet. De­ras sis­te kung, Asty­a­ges (Till Dan C:1), be­seg­ra­des vid 500-ta­lets mitt av per­ser­kung­en Ky­ros, och det me­dis­ka ri­ket införli­va­des med det per­sis­ka. Me­di­en och Per­si­en nämns i bi­beln si­da vid si­da som dess kärnländer (Est 1:3; Dan 8:3, ”två horn”). Fast per­ser­na i verk­lig­he­ten var det do­mi­ne­ran­de fol­ket hålls de in­te tyd­ligt isär från me­der­na (Dan 5:31). Ju­dits bok låter me­der­na upp­träda i ett av berätta­ren fritt ge­stal­tat hi­sto­riskt sam­man­hang (1:1; 16:10). I 1 Mack 14:1 speglas verk­li­ga föränd­ring­ar på 100-ta­let f.Kr., då part­her­fol­ket införli­va­de Me­di­en med sitt välde, som förblev självständigt även un­der ro­mersk tid. NT nämner me­der­na i en uppräkning av sam­ti­dens folk (Apg 2:9).