Det hebre­is­ka ord (edá) som van­li­gen åter­ges med ”me­nig­het” är en spe­ci­al­term. Med un­dan­tag för några få fall be­teck­nar det Is­ra­els folk, be­trak­tat som re­li­giös och rättsvårdan­de en­het. Det används med förkärlek in­om det s.k. präster­li­ga tra­di­tions­skik­tet i Mo­seböcker­na. Till sin använd­ning och in­nebörd påmin­ner det om ”försam­ling” (qahál). De båda or­den kan sättas sam­man till ut­tryck som ”den försam­la­de me­nig­he­ten” (2 Mos 12:6; 4 Mos 14:5). Or­det me­nig­het används of­ta när fol­ket utövar domsrätt el­ler be­vitt­nar le­ga­la hand­ling­ar (3 Mos 24:14; 4 Mos 35:12; Jos 20:6), ibland med av­se­en­de på lo­ka­la förhållan­den (Ords 5:14). När en grupp av trot­si­ga upp­rorsmän kal­las me­nig­het (4 Mos 16:5, 16, 40; 27:3) skall ord­va­let be­to­na att de gjort an­språk på den rik­ti­ga me­nig­he­tens rättig­he­ter och auk­to­ri­tet.