Det hebre­is­ka or­det be­ty­der ”vaktställe”, ”ut­sikts­punkt” och används som ort­namn om fle­ra plat­ser. Den mest kända av dem låg på Ben­ja­mins område (jfr Jos 18:21, 26), tro­li­gen 12 km norr om Je­ru­sa­lem, där man har fun­nit befäst­ning­ar från Is­ra­els kun­ga­tid (jfr 1 Kung 15:22). Sta­den ingick alltså i Ju­da ri­kes gränsförsvar mot Nord­ri­ket. Ef­ter Je­ru­sa­lems förstöring var det­ta Mis­pa säte för den av ba­by­lo­ni­er­na godkända ad­mi­nist­ra­tio­nen (2 Kung 25:23; Jer 40-41), se­na­re för per­sis­ka ståthålla­re (Neh 3:7). En­ligt tra­di­tio­nen ha­de det re­dan i äld­re tid fun­ge­rat som en gudstjänst- och mötes­plats, där fol­ket fat­ta­de vik­ti­ga be­slut (Dom 20-21), Samu­el ski­pa­de rätt (1 Sam 7:5-16) och Saul utsågs till kung (1 Sam 10:17-27).

Ett an­nat Mis­pa, som låg i Gi­le­ad, nämns i Dom 10:17; 11:11, 29, 34 (jfr också 1 Mack 3:46) och av­ses kanske också i 1 Mos 31:49. And­ra ställen med sam­ma namn förläggs till fo­ten av Her­mon (Jos 11:3), till Låglan­det (Jos 15:38) och till Mo­ab (1 Sam 22:3).

Vil­ken av de uppräkna­de plat­ser­na som av­ses är ibland osäkert (t.ex. Hos 5:1).