Or­det har oviss in­nebörd, möjli­gen ”den enk­la ver­sio­nen”. Det används som namn på de sy­ris­ka kyr­kor­nas of­fi­ci­el­la bi­belöversätt­ning. Den­na har tro­li­gen vux­it fram un­der 100-200-ta­len e.Kr., men man vet in­te myc­ket om dess till­komst­histo­ria. Översätt­ning­ens ly­del­se är i GT på en del ställen påver­kad av tar­gu­mer­na, på and­ra av Sep­tu­a­gin­ta, men i hu­vud­sak åter­ger den självständigt en hebre­isk förla­ga som of­ta skil­jer sig från MT. Peshit­ta är följakt­li­gen använd­bar för den gam­mal­tes­ta­ment­li­ga text­kri­ti­ken.