En per­son som av födseln är ic­ke-ju­de men som fullständigt övergått till ju­den­do­men kal­las med ett gre­kiskt ord pro­se­lyt, dvs. ”en som an­slu­tit sig”. Or­det används i Tob 1:8 om såda­na per­so­ner som i GT kal­las in­vand­ra­re. En re­gelrätt övergång till ju­den­do­men be­skrivs i berättel­sen om Ju­dit, dock ut­an att or­det pro­se­lyt före­kom­mer (14:10). En­ligt Matt 23:15 försökte man på Je­su tid ak­tivt värva pro­se­ly­ter, i mot­sats till se­na­re och nu­ti­da ju­diskt bruk. Omvärl­dens in­tres­se för ju­den­do­men var i var­je fall stort un­der den­na tid, och up­pen­bar­li­gen an­slöt sig många på eget ini­ti­a­tiv. Själva övergångs­pro­ce­du­ren om­fat­ta­de en­ligt rab­binsk tra­di­tion of­fer, ett slags dop samt för männens vid­kom­man­de omskärel­se. För pro­se­ly­ten gäll­de däref­ter sam­ma plik­ter och rättig­he­ter som för födda ju­dar. Per­so­ner som sym­pa­ti­se­ra­de med ju­den­do­men men av­stod från en fullständig övergång kal­la­des i ny­tes­ta­ment­lig tid gud­fruk­ti­ga. De båda grup­per­na hålls in­te all­tid isär i NT (Apg 13:43).