Bi­belns Sa­ba låg längst i söder på den ara­bis­ka halvön och mot­sva­rar un­gefär nu­ti­dens Je­men. Ri­ket ha­de en högt ut­veck­lad kul­tur. Dess invåna­re sa­be­er­na upprätthöll vid­sträck­ta han­delsförbin­del­ser, bl.a. med In­di­en. I bib­lis­ka tex­ter förknip­pas de med ka­mel­ka­ra­va­ner och med dyr­ba­ra va­ror som guld, ädel­ste­nar, kryd­dor och rökel­se, men också med slav­han­del (Jo­el 3:8) och (om de åsyf­tas i Job 1:15) med re­na plund­ringståg. Re­gen­ter­na var ett slags prästkung­ar. Åtskil­li­ga av dem nämns i be­va­ra­de in­skrif­ter, men ing­en drott­ning är känd från såda­na källor. Sak­ligt sett är det fullt rim­ligt att Is­ra­els makt­ut­veck­ling un­der Sa­lo­mo lett till eko­no­mis­ka förbin­del­ser med Sa­ba.

Ett an­nars okänt land, Se­ba, nämns i Ps 72:10 till­sam­mans med Sa­ba, men an­nars till­sam­mans med Kush (1 Mos 10:7; Jes 43:3; 45:14). Det bör alltså sökas i Af­ri­ka, kanske i det nu­va­ran­de Eti­o­pi­en. Sa­ba och Se­ba blan­das del­vis sam­man i an­ti­kens bi­belöversätt­ning­ar och tra­di­tio­ner. Möjli­gen går nam­nen till­ba­ka på sam­ma ara­bis­ka ur­form, och det af­ri­kans­ka Se­ba kan ha va­rit en av sa­be­er­na grun­dad ko­lo­ni.