Ord som har att göra med lyc­ka, glädje och välbe­fin­nan­de används i bi­beln of­ta när någon lov­pri­sas el­ler tillöns­kas fort­satt välgång (t.ex. 1 Mos 30:13). Ett for­melar­tat hebre­iskt ut­tryck (ashré) används en­bart i den­na funk­tion och kan ur den syn­punk­ten jämföras med ord som ”hell” el­ler ”le­ve”. Ut­ro­pet kan rik­tas di­rekt till den som lycköns­kas (5 Mos 33:29) men före­kom­mer också när någon omnämns i tred­je per­son. I översätt­ning­en används då of­ta for­mu­le­ring­ar av ty­pen ”lyck­lig den som”, ut­an något verb (Ps 1:1). Därmed un­der­stryks att or­den in­te är ett van­ligt kon­sta­te­ran­de (jfr ”den är lyck­lig som”) ut­an ett slags hyll­ning, påmin­nan­de om en välsig­nel­se.

Den nu be­skriv­na for­men är van­lig i Psal­ta­ren och i GT:s vis­hets­skrif­ter (Ords 8:32; Pred 10:17). Den har också över­ta­gits i Tillägg till GT (Syr 25:7-9) och i NT. Därvid in­träder ef­ter hand en förskjut­ning av in­nehållet. I den hebre­is­ka bi­beln är välgång ett kon­kret be­grepp med ton­vikt på det jor­dis­ka li­vets vill­kor (Fred). I Tillägg till GT och i NT har tan­ken på ett liv ef­ter döden vun­nit in­steg, och be­grep­pet lyc­ka förknip­pas allt­mer med him­melsk sa­lig­het. Den­na föränd­ring av­speglas i översätt­ning­en. I re­gel åter­ges hithöran­de hebre­is­ka ut­tryck med ”lyck­lig” och därmed be­släkta­de ord, det gre­kis­ka or­det makári­os däre­mot med ”sa­lig” (Vish 3:13 f.; Syr 48:11; Matt 5:3-11 med par.; Luk 12:37 f.; Jak 1:12).