Se­lo­ter­na var ett par­ti som bygg­de på de ju­dis­ka fri­hetskämpar­nas tra­di­tio­ner. De anknöt närmast till upp­ro­ret år 6 e.Kr., då den ro­mers­ka skatt­skriv­ning­en bekämpa­des av Ju­das från Ga­li­leen (jfr no­ter till Luk 2:1; Apg 5:37). Se­lo­ter­na be­trak­ta­de den ro­mers­ka oc­ku­pa­tio­nen som ett in­trång i den makt över det he­li­ga fol­ket som en­dast till­kom Gud. De­ras mål var att med va­pen­makt be­fria Is­ra­el från utländsk överhöghet och upprätta en självständig, re­li­giöst grun­dad stat. Se­dan de­ras störs­ta in­sats, upp­ro­ret 66-70 e.Kr., lett till fullständigt ne­der­lag och ett an­nat upp­ror 132-135 också miss­lyc­kats, försvann se­lo­ter­na ur histo­ri­en.

Det gre­kis­ka or­det ”se­lot” be­ty­der ”en som vi­sar (re­li­giös) iver”, i ne­ga­tiv me­ning ”fa­na­ti­ker”. Som par­ti­be­teck­ning används det i Luk 6:15; Apg 1:13 om en av Je­su lärjung­ar. Till­nam­net ”Ka­na­nai­os” i Matt 10:4; Mark 3:18 är san­no­likt bil­dat av ett ara­me­iskt ord med sam­ma in­nebörd. Be­teck­ning­en ”si­ca­ri­er” el­ler ”knivmän” (Apg 21:38) av­ser en ra­di­kal grupp bland se­lo­ter­na, som prak­ti­se­ra­de lönn­mord på po­li­tis­ka motstånda­re. Kanske använde ro­mar­na or­det om par­ti­ets anhäng­a­re över hu­vud. En­ligt en tolk­ning, som dock är språkligt osan­no­lik, skul­le till­nam­net ”Is­ka­ri­ot” kun­na va­ra en förvräng­ning av det­ta ord (jfr not till Matt 10:4).