She­kem låg knappt 5 mil norr om Je­ru­sa­lem i närhe­ten av det nu­va­ran­de Nablus. Nam­net be­ty­der ”skuld­ra”, i överförd me­ning ”bergs­rygg”, och syf­tar förmod­li­gen på läget mel­lan de två ber­gen Eval och Ge­ri­sim (jfr 1 Mos 48:22 med not). Ut­grävning­ar har vi­sat att plat­sen ha­de en lång föris­ra­e­li­tisk histo­ria och gam­la kultt­ra­di­tio­ner. Is­ra­e­li­ter­na anknöt till den­na lo­ka­la kult (1 Mos 12:6; Dom 9:4, 46; jfr 8:33), och She­kem blev en re­li­giöst vik­tig ort för dem. Dess be­ty­del­se om­vitt­nas bl.a. i Jos 24 (förbunds­slu­tet un­der Jo­sua och Jo­sefs be­grav­ning) och i 5 Mos 11:29; 27:1-13; jfr Jos 8:30-35. Hi­sto­riskt svåråtkom­li­ga kon­flik­ter med den ur­sprung­li­ga be­folk­ning­en av­speglas i 1 Mos 34, där She­kem bli­vit per­son­namn, och Dom 9. En­ligt 1 Kung 12 förhand­la­de man i She­kem om tronfölj­den ef­ter Sa­lo­mos död, och ef­ter riks­del­ning­en befästes sta­den av Nord­ri­kets kung (v. 25). Den lo­ka­la kultt­ra­di­tio­nen lev­de kvar un­der kun­ga­ti­den men drog på sig kri­tik (Hos 6:9). Plat­sen förlo­ra­de be­ty­del­se när Sa­ma­ria blev hu­vud­stad och ham­na­de ef­ter dess fall un­der främman­de mak­ters kon­troll. I Syr 50:26 kopp­las She­kem till sa­ma­ri­er­na och ju­dar­nas kon­flik­ter med dem. Den kluv­na in­ställ­ning­en till dess histo­ria åter­kling­ar i Joh 4; jfr not till v. 5.