Si­nai(ber­get) och Ho­reb är oli­ka namn på det berg där Her­ren up­pen­ba­ra­de sig för Mo­se (2 Mos 3) och där han se­dan gav ho­nom lag­tav­lor­na och slöt förbund med Is­ra­el (2 Mos 19-20; 5 Mos 5). Plat­sen nämns också i pro­fe­ten Eli­as histo­ria (1 Kung 19:8). Ibland kal­las den en­bart ”Guds berg” (2 Mos 4:27; 18:5). Med Si­naiöknen av­ser bi­bel­tex­ter­na en trakt i ber­gets ome­del­ba­ra närhet (2 Mos 19:2).

Vil­ken plats berättel­ser­na syf­tar på är ovisst. Den tra­di­tion som förlägger ”Mo­ses berg” till södra de­len av det som nu kal­las Si­nai­halvön kan in­te följas läng­re till­ba­ka än till 300-ta­let e.Kr. And­ra lo­ka­li­se­ring­ar, till halvöns nor­ra del el­ler till östra si­dan av Aka­ba­vi­ken, har av oli­ka fors­ka­re an­setts pas­sa bätt­re till den ena el­ler and­ra upp­gif­ten i tex­ter­na. Men ing­et sådant förslag har lett till enig­het, och det förblir ovisst vil­ken färdväg is­ra­e­li­ter­na tänks följa i bi­belns berättel­ser om öken­vand­ring­en.

I po­e­tiskt språk är Si­nai en sym­bol för Guds up­pen­ba­rel­se, och Gud kan därför kal­las ”Si­nais her­re” (Dom 5:5; Ps 68:9). Ett par tex­ter av det­ta slag (5 Mos 33:2; Hab 3:3) nämner sam­ti­digt Seir, Pa­ran och Te­man, namn som an­nars knyts till edo­me­er­nas område el­ler till Ne­gev. Kanske har he­la öken­re­gi­o­nen i söder be­trak­tats som hem­vist för Si­nais Gud, men då sna­ra­re i en sym­bo­lisk me­ning än i en strikt geo­gra­fisk; jfr ta­let om ett gu­da­berg ”längst up­pe i norr” (Jes 14:13 med not).

Pa­u­lus använder i Gal 4:24 Si­nai som sym­bol för den gam­mal­tes­ta­ment­li­ga la­gen, som en­ligt hans te­o­lo­gi full­bor­das först ge­nom Kristus.