• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Sion

Si­on el­ler Si­ons­bor­gen var ur­sprung­li­gen nam­net på den befästa kul­len i det älds­ta Je­ru­sa­lem, som erövra­des av Da­vid och kal­la­des Da­vids stad (2 Sam 5:7; jfr 1 Kung 8:1). Si­on blev se­na­re en be­teck­ning för det närbelägna tem­pel­ber­get och dess hel­ge­dom (Ps 65:2; 1 Mack 4:37), of­ta även för he­la Je­ru­sa­lem (så t.ex. ge­nomgåen­de i Klag). Så tol­kat upp­fat­tas Si­on som plat­sen för Guds spe­ci­el­la närva­ro. En grupp po­e­tis­ka tex­ter ut­veck­lar tan­ken på dess okränk­bar­het och oin­tag­lig­het, t.ex. Ps 48; jfr 46:5-12; Jes 17:12-14. Den­na s.k. Si­ons­te­o­lo­gi utgör bak­grun­den till den bestört­ning som ut­trycks i Kla­go­vi­sor­na (t.ex. 4:12).

Sta­den per­so­ni­fie­ras i många tex­ter som kvin­na. Den be­skrivs t.ex. som en av medgång­en bortskämd ung flic­ka (Jer 6:2) el­ler som en i motgång­en över­gi­ven änka (Jes 54:4; Bar 4:12). Dess (kvinn­li­ga) invåna­re kan då kal­las ”Si­ons dött­rar” (Höga v 3:11; Jes 3:16). Det är också van­ligt att grund­tex­ten ta­lar om sta­den själv som ”dot­ter Si­on” el­ler ”jung­frun dot­ter Si­on”. Det­ta har ut­veck­lats till ett blek­nat ta­lesätt: or­den ”dot­tern” och ”jung­frun” har of­ta starkt ut­tun­nad bild­ka­raktär och säger in­te mer än ”sta­den” i vårt språk. De åter­ges därför in­te all­tid i översätt­ning­en. De kan t.ex. utelämnas när den kon­kre­ta bil­den av en kvin­na in­te alls pas­sar till sam­man­hang­et (”Si­ons por­tar”, Ps 9:15), men även när bil­den re­dan har gjorts tyd­lig med and­ra ord (Jer 4:31). I som­li­ga fall tycks dock or­den förmed­la käns­lor av t.ex. ömhet el­ler med­li­dan­de som kan åter­ges allt­ef­ter sam­man­hang­et: ”ar­ma Si­on” (Jer 6:23); ”sköna Si­on” (Klag 2:1). I vis­sa högstämda tex­ter används de me­ra bok­stav­li­ga åter­giv­ning­ar­na ”jung­frun Si­on” (2 Kung 19:21; Jes 37:22) och ”dot­ter Si­on” (Jes 52:2; 62:11; Klag 2:18; Mik 4:10, 13; Sef 3:14; Sak 2:10; 9:9).

Sam­ma slags bild­språk före­kom­mer med syft­ning på he­la fol­ket, ”jung­frun Is­ra­el” (Jer 18:13; Am 5:2), el­ler på främman­de städer och länder (Jes 23:12; 47:1; Jer 46:11).

I NT görs Si­on till sym­bol för den krist­na kyr­kan och för den him­mels­ka värl­den (Heb 12:22; Upp 14:1).

Dagens bibelord

6 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Matt 6:33