Si­on el­ler Si­ons­bor­gen var ur­sprung­li­gen nam­net på den befästa kul­len i det älds­ta Je­ru­sa­lem, som erövra­des av Da­vid och kal­la­des Da­vids stad (2 Sam 5:7; jfr 1 Kung 8:1). Si­on blev se­na­re en be­teck­ning för det närbelägna tem­pel­ber­get och dess hel­ge­dom (Ps 65:2; 1 Mack 4:37), of­ta även för he­la Je­ru­sa­lem (så t.ex. ge­nomgåen­de i Klag). Så tol­kat upp­fat­tas Si­on som plat­sen för Guds spe­ci­el­la närva­ro. En grupp po­e­tis­ka tex­ter ut­veck­lar tan­ken på dess okränk­bar­het och oin­tag­lig­het, t.ex. Ps 48; jfr 46:5-12; Jes 17:12-14. Den­na s.k. Si­ons­te­o­lo­gi utgör bak­grun­den till den bestört­ning som ut­trycks i Kla­go­vi­sor­na (t.ex. 4:12).

Sta­den per­so­ni­fie­ras i många tex­ter som kvin­na. Den be­skrivs t.ex. som en av medgång­en bortskämd ung flic­ka (Jer 6:2) el­ler som en i motgång­en över­gi­ven änka (Jes 54:4; Bar 4:12). Dess (kvinn­li­ga) invåna­re kan då kal­las ”Si­ons dött­rar” (Höga v 3:11; Jes 3:16). Det är också van­ligt att grund­tex­ten ta­lar om sta­den själv som ”dot­ter Si­on” el­ler ”jung­frun dot­ter Si­on”. Det­ta har ut­veck­lats till ett blek­nat ta­lesätt: or­den ”dot­tern” och ”jung­frun” har of­ta starkt ut­tun­nad bild­ka­raktär och säger in­te mer än ”sta­den” i vårt språk. De åter­ges därför in­te all­tid i översätt­ning­en. De kan t.ex. utelämnas när den kon­kre­ta bil­den av en kvin­na in­te alls pas­sar till sam­man­hang­et (”Si­ons por­tar”, Ps 9:15), men även när bil­den re­dan har gjorts tyd­lig med and­ra ord (Jer 4:31). I som­li­ga fall tycks dock or­den förmed­la käns­lor av t.ex. ömhet el­ler med­li­dan­de som kan åter­ges allt­ef­ter sam­man­hang­et: ”ar­ma Si­on” (Jer 6:23); ”sköna Si­on” (Klag 2:1). I vis­sa högstämda tex­ter används de me­ra bok­stav­li­ga åter­giv­ning­ar­na ”jung­frun Si­on” (2 Kung 19:21; Jes 37:22) och ”dot­ter Si­on” (Jes 52:2; 62:11; Klag 2:18; Mik 4:10, 13; Sef 3:14; Sak 2:10; 9:9).

Sam­ma slags bild­språk före­kom­mer med syft­ning på he­la fol­ket, ”jung­frun Is­ra­el” (Jer 18:13; Am 5:2), el­ler på främman­de städer och länder (Jes 23:12; 47:1; Jer 46:11).

I NT görs Si­on till sym­bol för den krist­na kyr­kan och för den him­mels­ka värl­den (Heb 12:22; Upp 14:1).