Ta­let sju före­kom­mer ett myc­ket stort an­tal gång­er i bi­beln. Många före­koms­ter kan fat­tas som van­li­ga an­tals­upp­gif­ter, av­run­da­de el­ler ej. Men den åter­kom­man­de använd­ning­en i vik­ti­ga re­li­giösa sam­man­hang pe­kar på att sju­ta­let, lik­som tal bil­da­de ge­nom mul­ti­pli­ce­ring av det, upp­fat­ta­des som kraft­lad­dat och tillmättes en sym­bo­lisk be­ty­del­se. Så var fal­let också hos Is­ra­els grann­folk. Tal­mystik.

Ta­lets be­ty­del­se kan förkla­ras och bestämmas på många sätt, men i stort sett står det för hel­het och fullständig­het. Att något görs sju gång­er be­ty­der att det sker grund­ligt och un­dan­tagslöst (1 Mos 4:15, 24; Jos 6:4; 2 Kung 5:10, 14; Ps 12:7; 119:164; Matt 18:21 f.). Sju söner be­ty­der att fa­mil­jelyc­kan nått sin full­kom­ning (1 Sam 2:5; jfr Jer 15:9, där olyc­kans höjd­punkt är att mis­ta dem). Ta­let före­kom­mer också i högtidska­len­dern (2 Mos 23:15; 3 Mos 23:36), i ren­hets­lag­stift­ning­en (2 Mos 29:35, 37; 3 Mos 14:7 f.), i of­fer­tex­ter (3 Mos 23:18; 4 Mos 23:1; Job 42:8) och i be­skriv­ning­ar av hel­ge­do­men (2 Mos 25:37). In­om apo­ka­lyp­ti­ken används det i dunk­la tids­an­gi­vel­ser (Dan 4:13). I NT är det särskilt van­ligt i Up­pen­ba­rel­se­bo­ken. In­sik­ten att det kan be­teck­na fullständig­het främjar förståel­sen av ställen som 1:4, 11: ”de sju an­dar­na” re­pre­sen­te­rar he­la vid­den av Guds makt och ”de sju försam­ling­ar­na” he­la hans kyr­ka. Ta­let kan även sättas i sam­band med onds­kans an­språk på to­tal makt (12:3).