Is­ra­els folk fram­träder i sin förs­ta för oss grip­ba­ra or­ga­ni­sa­tions­form som ett förbund av stam­mar. Stam­men är i he­la GT den övers­ta av de en­he­ter som fol­ket in­de­la­des i; Fa­milj. Tex­ter­na framhäver of­ta en per­sons stam­tillhörig­het. Även bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar ger ex­em­pel på det­ta (Tob 1:1; Luk 2:36; Fil 3:5).

I tra­di­tio­ner­na om fol­kets ur­sprung återförs in­del­ning­en på an­fa­dern Ja­kobs fa­milj. Hans tolv söner be­trak­tas som anfäder för var sin stam. Uppräkning­ar av stam­mar­na vi­sar en strävan att bi­behålla det­ta tolv­tal, som sym­bo­li­se­ra­de hel­het och full­kom­lig­het; så ännu i Upp 7:4-8. I som­li­ga fall med­tas al­la de namn som före­kom­mer i grund­berättel­sen om söner­nas födel­se (1 Mos 29:31-30:24; 35:18). And­ra uppräkning­ar (t.ex. 4 Mos 1; 26) utelämnar Le­vi, vars ef­ter­kom­man­de var an­sva­ri­ga för gudstjäns­ten men un­dan­tag­na från både krigs­tjänst och jord­in­ne­hav; Le­vit. Tolv­ta­let be­va­ras då ge­nom att Jo­sefs stam de­las på två, benämn­da ef­ter hans söner Efraim och Ma­nas­se. Även and­ra va­ri­a­tio­ner före­kom­mer. Uppräkning­ar­na kan va­ra ofullständi­ga (t.ex. 5 Mos 33), och nam­nens ord­ningsföljd växlar. Allt det­ta ty­der på att det slut­na tolv­tals­sy­ste­met har fått sin form först i den is­ra­e­li­tis­ka histo­ri­e­skriv­ning­en. Det ute­slu­ter in­te att äld­re geo­gra­fis­ka och po­li­tis­ka förhållan­den kan av­speglas i de oli­ka uppräkning­ar­na. Skil­da upp­fatt­ning­ar om stam­mar­nas be­ty­del­se och inbördes förhållan­den kom­mer till ut­tryck i lis­tor­nas va­ri­a­tio­ner.

En upp­del­ning av stam­sy­ste­met i mind­re en­he­ter skym­tar då tra­di­tio­nen grup­pe­rar Ja­kobs söner ef­ter de­ras mödrar. En­ligt 1 Mos 29-30; 35 fick Ja­kob först fy­ra söner med sin förs­ta hust­ru Lea (Ru­ben, Si­mon, Le­vi, Ju­da), däref­ter fy­ra söner med bi­hust­rur­na Bil­ha och Sil­pa (Dan, Naf­ta­li, Gad, Asher), så yt­ter­li­ga­re två med Lea (Isas­kar, Se­bu­lon) och slut­li­gen två med Le­as sys­ter Ra­kel (Jo­sef och Ben­ja­min). De äld­re Lea-stam­mar­na tycks mot­sva­ra en be­folk­nings­grupp i lan­dets södra del. De yng­re Lea-stam­mar­na och bi­hust­rur­nas stam­mar har va­rit knut­na till den nor­ra de­len, det se­na­re Ga­li­leen. Ra­kel-stam­mar­na hörde hem­ma däre­mel­lan, i kärn­området för Nord­ri­ket (kun­ga­ti­dens Is­ra­el), det se­na­re Sa­ma­ri­en. Bosätt­ningsmönst­ret var in­te oföränder­ligt; det hände att en stam fördrevs från sitt område och måste söka sig ett an­nat. Mer el­ler mind­re tyd­li­ga upp­gif­ter om såda­na förhållan­den gäller Ru­bens, Dans och Gads stam­mar.

Bi­beln nämner också stam­mar med vil­ka is­ra­e­li­ter­na var nära förbund­na ut­an att di­rekt räkna dem som si­na, t.ex. ke­ni­ter­na (Dom 1:16; 4:11; 1 Sam 15:6). Även det­ta ty­der på att stam­sy­ste­mets om­fatt­ning har va­ri­e­rat.