Or­det be­ty­der ”den allmänna”, dvs. den allmänt erkända och bru­ka­de (översätt­ning­en). Så kal­las den ro­mersk-ka­tols­ka kyr­kans of­fi­ci­el­la, la­tins­ka, ver­sion av bi­beln. Dess nor­me­ran­de ställ­ning fast­slogs först på 1500-ta­let, då den också börja­de spri­das i tryck­ta upp­la­gor. Tex­ten fick däre­mot i hu­vud­sak sin ut­form­ning re­dan av kyr­ko­fa­dern Hi­e­ro­nymus (död 420 e.Kr.). Den­ne ha­de fått upp­dra­get att re­vi­de­ra den dit­tills använda la­tins­ka översätt­ning­en, som börjat upp­träda i en okon­trol­ler­bar mängd va­ri­an­ter, så att be­ho­vet av en en­het­lig text bli­vit påträng­an­de. Re­vi­sio­nen ut­veck­la­des ef­ter hand till en verk­lig nyöversätt­ning. Un­der ar­be­tet med GT, som pågick un­der årtion­de­na kring år 400, gick Hi­e­ro­nymus till­ba­ka till den hebre­is­ka tex­ten och sökte hjälp av ju­dis­ka lärda med dess tolk­ning. Tack va­re den­na kon­takt med en gam­mal hebre­isk textt­ra­di­tion är Vul­ga­ta använd­bar som text­vitt­ne för GT. Den har mind­re be­ty­del­se i fråga om Tillägg till GT och NT.